När jag kom hem från jobbet och skulle ut med vovvarna så sa mellansonen att han fixat musik på min Iphone (är ju lite dålig på sånt själv....).
Jag sa att när jag går i skogen får jag nog bara ha en av hörlurarna i så jag hör om nån smyger bakom :)
När vi hade gått rundan i skogen skulle vi över järnvägen. Svea skuttade iväg alldeles för långt framför och över järnvägen så jag sprang fram mot henne och ser när jag kommer till spåret att borta vid järnvägsövergången, åt höger, blinkar det rött och hör klingandet. Sliter ur den hörluren jag hade i och hör tåget från vänster och ser ljuset kommande rusande mot oss!!! Chippen är fortfarande kvar på andra sidan!!
Hinner tänka i en bråkdels sekund - Chippen är lydigare!
Rusar över och håller Svea, skriker (måste hörts över hela kommunen!) åt Chippen
STANNA, STÅ KVAR!!
Tåget rusar förbi oss, jag håller fast Svea och andas inte....
När tåget har kommit förbi så står han där vår lilla "hustomte" (på exakt samma ställe som när jag skrek på honom) och tittar undrande på mig - Kan jag komma nu matte?
Jag ropar på honom och han kommer över till oss och blir rikligt belönad med beröm och godis!
Jag sätter mig i snön, skakar av rädsla och tårarna kommer.
Hundarna skuttar iväg och busar med varandra mellan träden och fattar ingenting... :)
Ni som har hund förstår ju hur mycket man fäster sig vid de där fyrbenta varelserna. Jag är så tacksam att han är så lydig, tänk om han blivit överkörd och det hade varit mitt fel. Huga!!
Kommer inte ha de lösa vid järnvägen mer och inga hörlurar alls när jag går där!!
Vår duktiga vovve med tuggben som belöning. |
Nu har jag bakat. Fick lära mig idag (av en dietist) att killar som tränar så mycket som våra gör ska äta mycket vitt bröd så jag har bakat småfranska. Även lite scones på bara vitt mjöl (inga fibrer som mamma vill ha...) som de ska få till kvällsmaten.
Till mig om inte tränar eller förbränner i närheten så mycket som unga hockeykillar håller jag nu på med lite grövre GI-bröd :)
Bon soir mes amis!
Kram Suss